Hästarna på stallet
Varje ridskola måste ju ha hästar. Det är ju såklart mest för hästarnas skull som jag rider på DJRK, men också för att få träffa alla mina fina vänner.
I den här delen kommer hästarna presenteras. Det finns både stora hästar, ponnyer och privathästar.
Såhär heter dem:
Hästar: Okendy, Micka, Laura, Pirat, Virino, Alban, Krolle, Maranello, Idus, Imprezcka, Frippe, Tromb, Madonna, Luce, Elegence, Royal och Lullaby.
Ponnyer: Angela, Biggie, Petra, Walther, Fresco, James, Smulan, Jasmine, Aron, Trixie, Sorina, Daimler och Aller
Privathästar: Dawina, Farfar, Scarpa, Gonzalo, Zenit, Monet, Loty, FairPlay, Lakej, Frasse, Robban, Gardenia, Mistral, Totte, Mentor, Hampus, Madame, Grandezza, Chill Out och Loyd.
Kan också lägga till Cash Flow som är hälften privatägd, hälften ridskolans.
De hästar som jag tycker mest om är Pirat, Angela, Petra, Lakej, Loty och Laura.
Och så klart lilla älskade Falcon som tyvärr blev sjuk i våras och fick åka upp till Trapalanda (hästhimlen).
I den här delen kommer hästarna presenteras. Det finns både stora hästar, ponnyer och privathästar.
Såhär heter dem:
Hästar: Okendy, Micka, Laura, Pirat, Virino, Alban, Krolle, Maranello, Idus, Imprezcka, Frippe, Tromb, Madonna, Luce, Elegence, Royal och Lullaby.
Ponnyer: Angela, Biggie, Petra, Walther, Fresco, James, Smulan, Jasmine, Aron, Trixie, Sorina, Daimler och Aller
Privathästar: Dawina, Farfar, Scarpa, Gonzalo, Zenit, Monet, Loty, FairPlay, Lakej, Frasse, Robban, Gardenia, Mistral, Totte, Mentor, Hampus, Madame, Grandezza, Chill Out och Loyd.
Kan också lägga till Cash Flow som är hälften privatägd, hälften ridskolans.
De hästar som jag tycker mest om är Pirat, Angela, Petra, Lakej, Loty och Laura.
Och så klart lilla älskade Falcon som tyvärr blev sjuk i våras och fick åka upp till Trapalanda (hästhimlen).
Petra
Petra är utan tvekan en av favoriterna på ridskolan, både hör barnen och för de äldre lite mer rutinerade. Hon är 11 år och jag vet faktiskt inte när hon kom till DJRK. Hon hoppar väldigt bra, och är fin i dressyren också. Hon är väldigt mjuk att sitta på och kräver inte så mycket skänkel. Snäll är hon också. Fast det är inte alltid uppskattat om det kommer en annan häst för nära. Petra är väldigt kraftig, och det gör att hon kan bära upp de lite större ryttarna. Men eftersom hon är så känslig i munnen kan ändå de mindre ryttarna rida henne utan problem.
Alla de gånger jag har tävlat på DJRKs klubbtävlingar, har jag tävlat med Petra. Första gången var i påskas, i både dressyr och hoppning. På dressyren startade vi i ett LB:1 program, och det resulterade med 51.04% i en femteplats, utan placering. I hoppningen var jag inte tillräckligt bestämd mot henne och hon vägrade på tre hinder, vilket ledde till uteslutning.
Nästa tävling var den 6e juni i år. Det var ett LB:2 program på utebanan, och trots att det brummade en helikopter över oss hela ritten, så var Petra jätteduktig som inte var rädd för helikoptern och skrapade ihop till en andraplats!! Det var 7 startande, vilket blev 2 placeringar, och förstaplatsen in samma klass grep jag på Falcon <3!! Om man vill läsa om det har jag ett inlägg om Falcon lite längre ner på sidan. Så jag kom både etta och tvåa men mina duktiga ponnysar!!
Tredje gången jag tävlade Petra var nu på höstlovet, en LB:1. Hon var ganska bråkig på framridningen, hon bockade och gjorde sådana saker om man skulle ha fått poängavdrag för på själva programmet. Hon skötte sig bra inne på banan och vi lyckades ändå nå ända fram till en femteplats med 5 placerade. Jag fick en grön rosett med mig hem. Sammanlagt 2 rosetter med Petra alltså. En blå, andraplats, och en grön, femteplats.
Alla de gånger jag har tävlat på DJRKs klubbtävlingar, har jag tävlat med Petra. Första gången var i påskas, i både dressyr och hoppning. På dressyren startade vi i ett LB:1 program, och det resulterade med 51.04% i en femteplats, utan placering. I hoppningen var jag inte tillräckligt bestämd mot henne och hon vägrade på tre hinder, vilket ledde till uteslutning.
Nästa tävling var den 6e juni i år. Det var ett LB:2 program på utebanan, och trots att det brummade en helikopter över oss hela ritten, så var Petra jätteduktig som inte var rädd för helikoptern och skrapade ihop till en andraplats!! Det var 7 startande, vilket blev 2 placeringar, och förstaplatsen in samma klass grep jag på Falcon <3!! Om man vill läsa om det har jag ett inlägg om Falcon lite längre ner på sidan. Så jag kom både etta och tvåa men mina duktiga ponnysar!!
Tredje gången jag tävlade Petra var nu på höstlovet, en LB:1. Hon var ganska bråkig på framridningen, hon bockade och gjorde sådana saker om man skulle ha fått poängavdrag för på själva programmet. Hon skötte sig bra inne på banan och vi lyckades ändå nå ända fram till en femteplats med 5 placerade. Jag fick en grön rosett med mig hem. Sammanlagt 2 rosetter med Petra alltså. En blå, andraplats, och en grön, femteplats.
Falcon
Falcon var en mina första favortier, på hans rygg satt jag när jag tog igenom min första tävling, vilket resulterade i en femteplacering. I min nästa tävling, som blev hans sista, lyckades vi tillsammans nå enda fram till en förstaplacering. Falcon älskade och tävla och drog ihop många vinster. Och på hans livs sista tävling, fick han för en sista gång uppleva att ha täten på ett ärevarv, med en blågul rosett (förstapris). Det var inte så många i min grupp som tyckte om honom, vilket resulterade i att jag red honom desto mer. Många tyckte att det var obehagligt att sitta på hans rygg, då han tyckte att det var roligt att jaga de andra hästarna, vilket inte var särskilt uppskattat av resten av ponnysarna. Men när jag red honom så visste han att det var jag som var på ryggen och då visste han, att för mig så fick han inte jaga de andra, så han gjorde inte det.
Något som Falcon tyckte om var att stå på gången och bli omskött
De här bilderna är tagna på några av Falcons sista dagar i livet. Kan tillägga att han hade en skötare som heter Lovisa, som skötte honom sen långt innan jag ens började rida. Vi saknar dig Falcon!!
R.I.P. Falcon 1987-2011 <3
Kommer att komma ihåg dig föralltid....
R.I.P. Falcon 1987-2011 <3
Kommer att komma ihåg dig föralltid....
Pirat
Pirat är 11 år och har funnits på Djurgårdens ridskola i ca 1,5 år. Första gången jag red honom var det på en privatlektion för Anna. Han var klumpig och sprang på i sitt eget tempo. Därför gick det inte så bra. Jag red inte honom på ett år kanske, men i början av terminen, när det var min tur att välja häst till lektionen så fick jag välja mellan Pirat eller Micka. Då ville jag prova Pirat en gång till för att ge honom en andra chans. Lektionen var för Angelica och det gick väldigt bra.
Jag fortsatte att rida Pirat och det gick bra nästan varje gång. Han är väldigt sammarbetsvillig, men han kräver verkligen sin ryttare. När det kom upp en lapp om en dressyrspecial i stallet så kunde jag inte låta bli att skriva upp mig på Pirat. Nu rider jag honom varja torsdag i dressyrspecialgruppen för Tessan.
Pirat kan vara ganska arg om det kommer andra hästar för nära honom. Om man har otur så kommer det ibland en hov flygandes. Han har ett ganska stort steg och man blir ganska trött av att sitta ner i traven för länge.
I fredags red jag barbacka på Pirat för första gången och då var han mjukare att sitta på. Eftersom han är väldigt rund om magen så satt man ganska bekvämt direkt på hans rygg, då man inte kände hans ryggrad. Dock fick man ganska vithåriga ridbyxor efter ridpasset.....
På KM i år tävlade jag och Pirat i både dressyren och hoppningen. Jag hade aldrig tävlat med honom förut, men ändå samlade jag mod och gav mig på de svåraste klasserna i både hoppningen och dressyren. I dressyren blev det en LA:1 start. Jag och Pirat hade tagit många privatlektioner för Angelica. I det programmet jag skulle tävla i var ett moment att rygga, hästen skulle alltså backa. På den första privatlektionen upptäckte jag att Pirat inte visste hur man ryggade!!. Det var några veckor innan tävlingen. Då var det bara att träna!! Vi tränade på att rygga på varje lektion. Tillslut när det var dags att gå in på tävlingsbanan var jag väldigt orolig för att det inte skulle gå, att han inte skulle förstå min skänkel när det var dags att rygga. När vi kom till momentet i programmet gick mitt hjärta 500 slag i minuten. Minst. Jag drog tillbaka skänkeln och drog lite i tygeln, och tro det eller ej, men han ryggade faktiskt. Det var inte fint, men han gjorde det. Ca en månad innan hade han inte förstått något, bara stått stilla, och nu ryggade han faktiskt. Jag är stolt över honom, som lärt sig någonting så fort. Men jag är också väldigt stolt övermig själv, som faktiskt tagit ett litet steg till att rida in en häst. Självklart med mycket hjälp av Angelica och andra ridlärare. Resten av tävlingen gick bra och det slutade på en 4e plats.
Hoppningen gick också helt okej. Vi hoppade i den högsta klassen, 80 cm. Jag hade aldrig hoppat honom förut heller och ställer ändå upp i den högsta klassen. Han kändes helt okej på framridningen . Men tyvärr rev han det näst sista hindret i grundomgången och det blev ingen placering.
Jag fortsatte att rida Pirat och det gick bra nästan varje gång. Han är väldigt sammarbetsvillig, men han kräver verkligen sin ryttare. När det kom upp en lapp om en dressyrspecial i stallet så kunde jag inte låta bli att skriva upp mig på Pirat. Nu rider jag honom varja torsdag i dressyrspecialgruppen för Tessan.
Pirat kan vara ganska arg om det kommer andra hästar för nära honom. Om man har otur så kommer det ibland en hov flygandes. Han har ett ganska stort steg och man blir ganska trött av att sitta ner i traven för länge.
I fredags red jag barbacka på Pirat för första gången och då var han mjukare att sitta på. Eftersom han är väldigt rund om magen så satt man ganska bekvämt direkt på hans rygg, då man inte kände hans ryggrad. Dock fick man ganska vithåriga ridbyxor efter ridpasset.....
På KM i år tävlade jag och Pirat i både dressyren och hoppningen. Jag hade aldrig tävlat med honom förut, men ändå samlade jag mod och gav mig på de svåraste klasserna i både hoppningen och dressyren. I dressyren blev det en LA:1 start. Jag och Pirat hade tagit många privatlektioner för Angelica. I det programmet jag skulle tävla i var ett moment att rygga, hästen skulle alltså backa. På den första privatlektionen upptäckte jag att Pirat inte visste hur man ryggade!!. Det var några veckor innan tävlingen. Då var det bara att träna!! Vi tränade på att rygga på varje lektion. Tillslut när det var dags att gå in på tävlingsbanan var jag väldigt orolig för att det inte skulle gå, att han inte skulle förstå min skänkel när det var dags att rygga. När vi kom till momentet i programmet gick mitt hjärta 500 slag i minuten. Minst. Jag drog tillbaka skänkeln och drog lite i tygeln, och tro det eller ej, men han ryggade faktiskt. Det var inte fint, men han gjorde det. Ca en månad innan hade han inte förstått något, bara stått stilla, och nu ryggade han faktiskt. Jag är stolt över honom, som lärt sig någonting så fort. Men jag är också väldigt stolt övermig själv, som faktiskt tagit ett litet steg till att rida in en häst. Självklart med mycket hjälp av Angelica och andra ridlärare. Resten av tävlingen gick bra och det slutade på en 4e plats.
Hoppningen gick också helt okej. Vi hoppade i den högsta klassen, 80 cm. Jag hade aldrig hoppat honom förut heller och ställer ändå upp i den högsta klassen. Han kändes helt okej på framridningen . Men tyvärr rev han det näst sista hindret i grundomgången och det blev ingen placering.
Min fina Pirat. Det är dock inte jag som rider.